Drömmen hade nog funnits där ganska många år, men av olika skäl tänkte jag aldrig tanken till slut, att jag skulle kunna bli ägare till i mitt tycke Världens sötaste bil!
Först när min förståndiga och uppmärksamma dotter, ringde och talade om att det fanns en annons i Gula Tidningen, kände jag att kanske även jag skulle kunna bli en riktig Morrisägare.
Tillsammans med goda vänner, Morrisexperter, åkte vi en höstdag 1992 och inspekterade objektet, som visade sig vara en Morris Minor Saloon de Luxe, 2-dörrars, körd under 10.000 mil, i mycket gott skick, från 1959.
Bilen som skulle bli min!
Ägaren, då i 30-årsåldern, hade blivit intresserad av andra bilar (franska!!) och ville skiljas från den bil han, liksom sin bror, fått av sin far, motorjournalisten, redan som 12-åring. Bilen var helt klart ett fynd, och efter sedvanligt prutande, var bilen min.
Tack vare mina goda vänner kom jag i kontakt med min blivande "hovleverantör" av Morrisdelar här i Sverige, Matz Lundgren i Göteborg. En duktig norrlänning som förirrat sig till Västsverige.
Motorn var helt i sin ordning, men hela elsystemet ett enda kaos! Förre ägaren var...just bilelektriker!!! "Sme´ns häst och skomakarn´s barn"....Som tur är fanns en envis och kunnig herre i huset som tog sig an kabelröran och fick allt i perfekt skick. Själv dök jag in i kupén, rev ut sätena, gamla mattor och började slipa rost i golvet. Vår vän Calle, bilmeken, bytte en skadad balk i chassit och så småningom skickades bilen på underredsbehandling hos Bröderna Hjärn på Mälaröarna. Dom är så välkända för sina fina jobb, att besiktningsmännen på bilprovningen genast ser vem som gjort det!
Vintern tillbringade jag med att försöka renovera klädseln på framsätena. Engelsk bil - ja då är det skinnklädsel. Jag tyckte inte jag vill kosta på ny klädsel utan att ha försökt själv. Jag hade ju lärt mig sy i skinn en gång, och ville prova. Det var ett otroligt slitigt jobb med sönderstuckna och såriga fingertoppar, men det gick. Och blev mycket fint. Med lite bistånd av en sadelmakare och herrn i huset när det var dags att dra på klädseln, kände jag mig mycket stolt över att ha gjort praktiskt taget hela jobbet själv!
Några renoveringsbilder:
En titt bakifrån
Golvet fram
Växellådan
Tillbaka!
Så närmade sig våren och jag tackade min lyckliga stjärna att bilen var så fin i lacken. Och fri från rost!! Nu var det "bara" skönhetsjobb kvar. Byta diverse kromdetaljer, nog så mycket pyssel, och så lägga in den nya mattan inuti bilen. Även det var rätt slitsamt, man var ju tvungen att knyckla ihop sig själv så gott det gick, och arbetsställningen blev inte precis bekväm. Men efter ett ihärdigt passande och skärande och limmande, satt den ljusblåa fina textilmattan på plats. Raskt på med de nya gummimattorna och extra mattor i baksätet, så inte smutsiga fötter skulle förstöra den nya, rena och fina mattan.
Golvet i bakluckan, av trä, togs bort och målades om precis som hela innandömet i bakluckan. Motorrummet fick en putsning sedan alla kablar kommit på plats i snygga härvor, och alla detaljer utom själva motorblocket togs bort. Allt gjordes rent från gammal färg, rostskyddades och lackades om. Nya slangar överallt. Nytt batteri, nya däck och alla andra gummidetaljer. Allt skulle vara nytt, fräscht och tip-top!
Vid det här laget var bilen värd tre-fyra gånger så mycket som jag betalade från början. Nu var bilen klar att åka och visa upp för vilken barsk besiktningsman som helst. Då hade jag inte insett de två verkligt svaga punkterna, nämligen Co-halten och bromsarna.
Men med hjälp av vännen Calle och herrn i huset byttes bromsbelägg och huvudbromscylinder och även Co-halten höll sig inom gränsvärdena vid ombesiktningen. Nu kunde jag åka därifrån med en bil som verkligen höll måttet, fastän hon var mer än 30 år gammal! Vilken seger!
Våren 1993 var hon åter inregistrerad och kunde styra mot okända mål. Hon fick t ex vara med på veteranbilsutställning på Sollentunamässan ett år, tillsammans med familjens "stora ekipage".
Efter sommaren 97 och dess stora tragedi, då motorn nästan skar på väg upp till Rättvik, har hon nu också en helt nyrenoverad motor som spinner som en liten katt.
För ett par år sedan flyttade även Lady Morris hemifrån, till en hängiven
och intresserad ny ägare!
Lite fakta om bilen
| Motor | 4-cylinders toppventil |
| Motorvolym | 948 cc |
| Effekt | 37 Hk |
| Elsystem | Lucas 12 volt |
| Växellåda | Manuell 4-växlad |
| Vikt | 850 kg |
| Dragvikt | 500 kg |
Antal tillverkade Minors 1959
| 2-dörrars | 4-dörrars | Traveller | Convertible | Totalt |
| 54,808 | 27,411 | 6,058 | 17,482 | 105,759 |
Tillbaka!
