Konsten att angöra en campingplats….

Varberg, sommaren 1993

Som säkert alla veterancampare vet, kan det väcka en viss uppmärksamhet, när vi ska "angöra en campingplats" med våra ekipage.  Så här går det ofta till när vi är ute:

Campingplatsen är stor och välutrustad. Alla moderna bekvämligheter finns och även så långliggarna. Ni vet dom där med stora - gärna booggievagnar - av senaste årsmodell, tjusiga förtält i årets färg - det är visst grått och vinrött i år - med vackra namn som t ex Isabella - Man har trätrall i förtältet, blomlådor, staket, badenbadenstolar, stora vita plastbord, parasoll och givetvis en torkvinda på dragkroken, liten parabolantenn och gärna också svenska flaggan.

Hela familjen har med sig sina cyklar, en uppblåsbar båt (förekommer även kanadensare, men det är förbehållet de allra sportigaste), barnen har alla tänkbara spel och leksaker för utomhusaktiviteter. Inne i det stora förtältet kan man skymta mikrovågsugn, kaffebryggare, "köksmäster" och givetvis den fina gasolgrillen. Självklart har man elektrisk belysning (gärna lite kristall) även i förtältet. Till detta rullande semesterparadis brukar minst en Volvo 740 (helst 850 eller nyare ändå) höra.

Långliggarna är många, men även de kortvarigare gästerna håller "normal" modern svensk campingstandard. Långliggarna campar lite för sig själva och är som en enda stor familj!!!!

Då kommer vi!! Vi, det är två "medelålders tonåringar" iförda röd Ford Mustang av revoltårsmodellen, alltså 1968, dragande på en vit och röd SMV från 1966. Bilen både syns och hörs. Musiken från en V8 är aldrig tystlåten, hur mjukt mullret än är.
Vi rullar fram till anvisad plats och ska backa in vagnen. Redan då anar man vissa rörelser från husvagnar och förtält, liksom en liten fläkt i gardinen. Det är ju alltid lika intressant att se om "dom klarar att backa med släp"!! Visst klarar vi det, och dessutom brukar vi koppla av vagnen och handrulla den i rätt position. Det vet ju alla hur lätt en SMV är, oavsett ålder!

Om man i det läget vänder sig mot grannarna, så kan man ha turen att se någon av innevånarna. Den första skräcken inför ett eventuellt "anfall" av raggare har lagt sig sedan man konstaterat att vi som sagt är medelålders och inte alls ser farliga ut. Man skulle kunna tänka sig att en hjälpsamhetens tanke stigit upp, när man ser att vi måste ta till handkraft, men som sagt, vi är alltid färdiga med placeringen innan denna eventuella tanke omvandlats till handling.

Nu skrider vi till verket med uppsättning av förtält. Som ni alla vet så är ju originaltälten från 60-talet inte särskilt vackra. Orange och blågrönt är heller inte precis vad man matchar en röd och vit husvagn med. Men det är original och det funkar. Huvudsaken för oss. Sedan bär vi in vårt campingbord av 50-talsmodell, lyfter in våra små fotogenlyktor, modell stall. Ibland har vi med oss våra små hopfällbara cyklar (också med rötter i 60-talet) och parkerar dem utanför tältet. Klart!!

Nu finns det två varianter på det fortsatta skeendet. Går vi in i vagnen, så kan vi märka en viss rörelse i närområdet. Många, speciellt herrar, gör sig ärenden. Nej inte till oss, men på något sätt i vår närhet. Om vi står nära toaletten, kan man misstänka att en liten släng av blåskatarr drabbat ganska många! Står vi däremot nära servicehuset för diskning eller duscharna, märker vi vilket otroligt renligt folk svenskarna är. Men fortfarande är det som ett osynligt staket runt oss!

Den andra varianten är att vi slår oss ner i förtältet, med öppnad långsida som man har i den här typen av tält, ni vet. Då märker vi samma typ av rörelser, men på längre avstånd. Vi blir liksom mindre farliga på behörigt avstånd. Ibland får man nästan lust att ta ett par steg utanför och säga "BUH", men så gör man ju inte!!!

En liten variation på det här beteendet hos "normalcamparen" finns, om vi angör campingplatsen efter det att den obligatoriska grillmiddagen intagits. Annars får vi vänta någon timmer eller så, på att alla ska äta sin middag. Då har nämligen 99,9% av den vuxna delen av camparna också intagit åtminstone en vinare till maten och avnjuter just den obligatoriska kvällsgroggen, gärna tillsammans med likasinnad granne.

Då gör MODET, med betoning på O, entré!! Och nyfikenheten, längtar efter sin belöning. Medan sommarskymningen sakta sänker sig över campingplatsen, närmar sig nu herrarna, med groggen stadigt i ena handen och den andra nonchalant nedstucken i träningsoverallsbyxan!

Liksom i förbigående råkar man passera Mustangen, ja nästan snubbla över den, och då kommer standardfråga nr 1: "Vicken årsmodell är det här då? En 67-a?" slänger man till med, för att visa att man minsann kan det här med bilar.

Då är isen bruten och svaren ger de andra frågorna på löpande band. En annan inledning kan också vara: "Tja en sån här skulle man ha, fast jag är förstås på jakt efter en 65-a cab." Den här kontaktsökaren vill ännu tydligare visa att han vet allt om gamla bilar, och speciellt om Mustang. Att han sen inte vet att det bästa sättet att skaffa sig kronisk bihåle-inflammation och huvudvärk i det här landet, det är att åka runt i just en "cabbe".

En tredje variant är: "Den här drar väl flera liter milen?", med ett snett och skadeglatt illa dolt leende i ansiktet. När svaret kommer att det rör sig om ca 1,6 liter milen, brukar Volvoägaren, med en något törstigare motor snabbt byta samtalsämne!!

Det finns förstås också en riktig avart, och det är den där som vill visa, att "han var minsann med när det begav sig", och då får man höra: "En sån här var jag ute och raggade med på 50-talet!" Och vederbörande sätter upp en mycket erfaren min!!
Om man då försynt påpekar att Mustangen faktiskt inte presenterades förrän hösten 1964, brukar det bli tyst och den erfarne försvinner diskret!

Men när väl isen är bruten, brukar det visa sig att här står drömbilen för väldigt många, men att det krävs så mycket mod för att våga stå för det.

Efter en stund upptäcks även husvagnen. Från att antagligen ha tyckt synd om oss - vad ska man tro annat än att vi är fattiglappar som inte har ett lyxigt nytt förtält - inser man att vi är verkliga veteranfantaster och beundrar jobbet vi lagt ner på renoveringen av husvagnen. De allra flesta minns också någon nära anhörig eller granne som "hade just en sån där vagn när jag var ung". Det finns t o m dom som hävdar att dom tillverkats i en dylik!!

Så är pratet igång och vi visar bilder på andra vackra ekipage och roliga husvagnar.
Än så länge har resonemanget legat på en ganska tekniskmanlig nivå, men lilla frun som tryckt i bakgrunden vågar sig nu fram, eftersom maken inte blivit nerslagen av "raggarna", och tar del både i bildrömmen och hur fantastiskt praktisk en så gammal vagn ändå kan vara. Och att det går att klara sig utan elektricitet!!
När solen äntligen går till kojs, har ordningen återställts på Campingplatsen. Det stora "hotet" visade sig vara två mycket fredliga medelålders personer, med en för andra kanske något annorlunda livssyn och framför allt hobby.

Kanske man återvänder till sin egen "villastandard" i miniatyr och funderar en liten stund över skillnaden mellan hemmalivet och campinglivet.

Vi själva vet i alla fall om skillnaden, och njuter lika mycket av den varje gång. Nästa morgon hejar vi till höger och vänster, så man kan nästan säga att gamla bilar och husvagnar har samma förlösande effekt på tunghäfta som barn och hundar har.

Men den här vägen till att lossa tungans band måste vara ett paradis för en beteendeforskare…..

          Uppdaterad: 2007-05-16
webmaster