Hårdkokt ägg.....eller äggröra?
"Mission impossible"
Det dröjde som sagt inte länge förrän vi insåg att en enkel golvoperation inte skulle räcka för att göra vagnen människoduglig. Snart hade vi rivit ut all inredning och allt i väggar, tak och golv, för att bara kunna konstatera att rötskadorna var väldigt omfattande. Dumt nog gick det lite för fort i början, så vi missade att fotografera allt innan det revs ut, men allting märktes mycket noggrant, så inget skulle kunna bli fel när vi så småningom bytte ut del efter del.
Men innan återuppbyggnadsjobbet kunde börja, var vi tvungna att byta ut allt rötskadat trä i själva stommen. SMVns runda form bildas av spant som basats i hög värme och sedan böjts i den rätta runda formen. Fabriksmässigt gjordes detta från början i stora mallar, men för oss som liksom jobbade baklänges, gällde att komma på knep som ändå gjorde jobbet möjligt.
Vi blev stamkunder på brädgården, vars personal såg undrande på oss och säkert skakade på huvudet när vi åkt därifrån. Men vi fick tag i det virke vi sökte och nu skulle spanten skarvas. Det gamla virket sågades bort - eller bara petades bort där det var som värst murket - och skarven gjordes i etapper, liksom de nya delarna som liksom puzzlades in där det fattades. En elhäftmaskin och massor med tuber av superlimmet PL400, fick samverka för att få det hela stabilt men ändå lite elastiskt. så att fogarna skulle klara av de påfrestningarna som körningen med vagnen skulle åstadkomma.
Det genomruttna golvet
Regelverket renoveras
Tillbaka!
Kondensen ett problem
Det stora problemet med husvagnar, gamla eller nya, är kondensen. Det vatten som då bildas får inte stanna kvar i vagnen utan måste komma ut. Helt naturligt samlas ju allt i botten, under golvet, och det var på det viset hela regelverket i golvet hade ruttnat upp till bara en svart illaluktande sörja. För att motverka detta borrade vi femkronestora hål i varje regelfack i golvet och en liten "droppnäsa" monterades fast, så att vattnet inifrån kunde rinna ut, men även förhindra vattnet utifrån att komma in. Alla små lömska hål tätades och ett otal vattentester gjordes. Hur många gånger vi fick göra om det, har jag numera tappat räkningen på, men att vattenläckaget var ett svårövervinnerligt hinder, är det ingen tvekan om.
Innan sommaren var slut hade vi i alla fall lyckats få spanten renoverade och lagt in nytt regelverk och isolering i golvet. Nu började vi ändå känna att vi var på rätt väg. Vi hade börjat återuppbyggandet så smått. Det var väl vid den här tiden vi insåg att den optimistiskt planerade premiärturen till sensommaren, var en ren glädjekalkyl. Detta jättejobb måste få ta sin tid. När golvstommen väl var på plats tog vi en välförtjänt semester utan husvagn.
Väl hemma igen kände vi hösten komma rusande mot oss och projektet "lackering" , som skulle göras innan vintern jagade oss. Nu måste vi få bort den lätt gräsliga och krackelerade babyblå färgen!
Den gamla färgen tas bort, september 1990
Tillbaka!
Enkelt fixat med slipmaskin....trodde vi ja. Den enklaste lösningen ligger ofta längst bort när man börjar fundera, men så småningom kom vi på den. "Bums" färgborttagningsmedel! Detta var ju några år sedan, och miljömedvetandet var inte lika genomdrivet här i landet då, så stanken av lösningsmedel gjorde oss nästan berusade. Som tur var höll vi till utomhus, och arbetet gick snabbt med denna effektiva metod. Snart stod hon där, som en aluminiumglänsande val! Eller en flygplanskropp utan vingar! Nästan vacker.
Silvervalen
Lackeringen
Så en regnig höstdag - det regnade väldigt mycket denna sommar och höst - drog vi iväg till lackverkstaden. Tack vare goda relationer till billackeringsbranschen, lyckades vi få hjälp av en lackerare en helg och med lite hjälp av våra egna arbetsinsatser, blev vagnen lackad och klar till söndagskvällen. Första dagen grundlackades vagnen två gånger med mellanslipning och spackling. Och dammkornsjakt! Minsta lilla dammkorn blir en knottra i lacken. Armarna var som spaghetti den kvällen efter allt slipande. Totalt utmattade släpade vi oss till verkstan nästa dag och slipandet började igen, men snart var det dags för sprutning av betfärgen. Att lacka aluminium är inte lika okomplicerat som vanlig stålplåt, eftersom färgen inte fäster lika bra. Efter betlackeringen var det dags för den riktiga färgen. Rätt kulörer blandades och först lackades hela vagnen benvit. Att det finns så många vita kulörer!!!
Vagnen är lackerad med betfärgen som ska göra att
den riktiga lacken fäster ordentligt!
Så får vagnen sin vita grundfärg och nästa moment vidtar.
Slipa, slipa, slipa.......tur man levt nära en bilplåtslagare tidigare!
Och så stundar snart det röda magbältet, det som
gör hela vagnen,
men först måste allt som inte ska bli rött maskeras noggrant!
Tillbaka!
Vår vän lackeraren och hans lärling gjorde ett fantastiskt
jobb. Att lacka husvagnar är inte populärt bland billackerare p g a vagnarnas stora
släta ytor som är mycket svåra att få fina. Men våra killar lyckades!
När färgen torkat i den stora ugnen, skulle allt som inte skulle lackas rött maskeras.
Massor med papper och tejp fästes runt hela vagnen och sen gällde det att hitta rätt
röd nyans. Inte helt enkelt trots att vi hade färgprov - bilen - med oss. Vagnen skulle
ju matcha bilen var tanken. Visserligen hade vagnen från allra första början varit
benvit med gult band på magen, som alla 66-or var, men vi tänkte få fram ett vackert
och färgmatchande Ekipage, så det var givet att "magbandet" skulle bli
rött, som bilen.
In i sprutboxen igen, och fascinerade stod vi utanför och såg
färgen växa fram. Oj så fint det blev! Till kvällen kunde vi trötta och lyckliga dra
hem vår nylackerade vagn. Men tro inte att vi fick stupa i säng medsamma inte. Nej, som
vanligt regnade det och vagnens alla fönsterhål var ju bara täckta med tjock kartong,
eftersom rutor och lister tagits bort före lackeringen. Nu när allt var så helt och
fint invändigt ville vi ju för allt i världen inte ha in vatten igen, så det var bara
att spotta i nävarna och börja sätta tillbaka gummilister och rutor. Med iskalla och
blöta händer slet vi hårt med stela och hårda gummilister hela kvällen, men lyckades
än en gång! Nu kunde vi med gott samvete luta våra trötta huvuden mot kudden och sova
gott! Vagnen var ju tät och regn och rusk kunde härja bäst de ville. Trodde vi!!
Nästa morgon gjordes en kontrollinspektion och givetvis hade det läckt in vatten. Det är i såna här lägen man är färdig att ge upp helt och hållet. Men någon otrolig kraft drev oss att fortsätta och efter ännu en envis vattenjakt hittades läckan och äntligen var vagnen vattentät!! Då slutade det regna!!
Hemma igen - i regnet - med nylackad vagn
Tillbaka!
Det roliga jobbet börjar
Äntligen skulle vi få börja med det roligaste, att sätta tillbaka all inredning i vagnen. Nya vägg- och takdelar tillverkades av 3 mm tjock mahognyboard med de gamla delarna som mall. Allt impregnerades med rötmedel för att klara framtidens eventuella fukthot. Nu skulle vi få se om vår noggrannhet fick sin belöning, dvs om delarna passade. Smärre justeringar blev det förstås, förmodligen hade väl ursprungsformen ändrats något när vi gjorde om spanten, men annars passade allt. Den tidigare inredningen verkade ha varit lackad på något sätt, men trots förfrågningar på den gamla fabriken lyckades vi inte lista ut med vad. Vi valde då den mer traditionella behandlingsmetoden med linoja och terpentin. Detta gav också träet en mycket vacker lyster och det doftade så gott!
Först satte vi takskivorna på plats och efter det väggskivorna. Nu började det likna något. Fortfarande fanns ingen inredning på plats, och vagnen kändes stor som en båtsalong. Alla skåp och hyllor var i så pass bra skick att vi "bara" behövde slipa och linoljebehandla dem. Ett jobb som faktiskt tog flera månader. Vi hade ju bara fritiden att ta till, och det innebar praktiskt taget varenda kväll och helg hela hösten. TV var något som alla andra pratade om. Vi själva såg ut som fågelholkar när folk frågade om vi sett det ena eller andra programmet! Våra vänner tittade förbi ibland och undrade om vi levde. Tittade på vagnen, sen på oss och skakade på huvudet! Detta sporrade oss nog ännu mer, för vi skulle minsann visa hela världen att det här projektet skulle lyckas!
Det smarta facket för batteri och vatten
Innan vagnen kom i vår omvårdnad, hade den ju stått i en lada i åtskilliga år, och även länsats på en del inredningsdetaljer. Våra kontakter med SMV-fabriken i Örebrotrakten intensifierades och en helg fick vi komma dit och ta hand om hur mycket detaljer vi ville ur en vagn som skulle skrotas. Den lilla Volvon vi åkte med var totalt fullastad med prylar när vi styrde hemåt igen efter att ha gjort en mycket god affär. Nu hade vi de finurliga handfaten och vattenpumparna, kornischer till fönstren, en otroligt praktisk hylla ovanför det bakre fönstret, fräschare taklampor, massor av nya gummilister, baklyktor, gasolkopplingar, originalkylskåp mm.
Kvällarna blev senare och senare och en vacker dag sa det bara stopp. Vi tappade både lust och ork. Tog "ledigt" några vinterveckor och satt och hade dåligt samvete varenda kväll. Men så när ljuset började vända igen, kom arbetsglädjen tillbaka och vi tog oss an monteringsjobbet igen. Undan för undan kom bänkar och skåp på plats. De vackert välvda skotten mitt i vagnen och den lika fantastiskt rundade dörren till toalettrummet upptog mer och mer av golvutrymmet. Vi beslöt att vänta med sängarna till sist, så vi hade plats för alla verktyg och maskiner, men snart nog kom även detta på plats och då hade även våren anlänt. När bordet var på plats kom grannen med en kaffekorg och vi kunde dricka vårt allra första "husvagnsfika", på riktigt så att säga.
Sängarna ett kapitel för sig
För att sängar ska göra skäl för namnet, måste man ha något relativt mjukt att ligga på. Detta mjuka fanns kvar i vagnen, gammaldags tjocka skumgummidynor i mycket gott skick. Det enda felet var att all mögellukt fastnat i dem och hur mycket vi än vädrade dem, satt lukten kvar. Det var otänkbart att få in dem i någon som helst tvättmaskin, inte en en s k grovmaskin. Nöden är uppfinningarnas moder, heter det ju, och det var något vi lärt oss många gånger under det senaste halvåret.
Hasse trampar madrass!
I huset som vi bor i, finns ett gammaldags sittbadkar, lagom stor "tvättbalja" för en otymplig skumgummidyna! Från tanke till handling! Vagnens rättmätige ägare fick agera "tvättmaskin". Genom att hålla sig fast i vattenrören i taket stod han och trampade madrassen i badkaret som var halvfyllt med tvättvatten och helt fyllt med madrass. Tre dynor trampade han sig igenom, och sen skyllde han på träningsvärk i benen!! Madrasserna sköljdes med trädgårdsslangen på tomten och gillrades upp på tork i uterummet. Det tog veckor!!
Vi köpte tyg, massor med meter, till dynor och gardiner, och jag fick det typiskt kvinnliga uppdraget att åstadkomma något. Efter flera veckors kravlande på alla fyra på golvet med de stora tygsjoken, satt ett matchande fodral på de nu torra dynorna och snart var också de rödrutiga gardinerna klara.
Här är det en av ryggdynorna som kläs med rött
kraftigt tyg vi hittat på Ikea!
Under tiden hade också sängarna byggts på plats, gasolkök och kylskåp monterats, draganordningen monterats (det är elbromsar på dom här vagnarna) och alla yttre aluminiumlister och lyktor monterats. Nu började vi se slutet på vårt slitsamma jobb.
Men vår skatt måste skyddas mot väder och vind, så det här provisoriska 'garaget' fick duga några månader.
Bara besiktningen återstod. Bara....besiktningsmannen hade säkert aldrig tidigare sett en vagn med elbromsar, för det första han gjorde var att ta fram ett järnspett för att bända i det han trodde var en vanlig påskjutsbroms. Som tur var lyckades vi hindra honom från att sabotera vårt jobb, och hela ekipaget kunde åka därifrån med godkänt!! Oj så skönt det kändes.
Nu kunde vi ta en 'visa-upp-oss-för-grannarna-runda'
och stolt konstatera att Mission Impossible
faktiskt var genomförd!!
Naturligtvis var det en del småkrångel innan vi äntligen kunde komma iväg på vår allra första husvagnssemester i Veteranklassen, men första helgen i juli, drog vi iväg mot Värmland, Norge och Hälsingland. Så här idyllisk var första morgonen vid morgonkaffet. Solen sken, sjön glittrade nedanför oss och äntligen var sommaren här!
Första frukosten vid nya vagnen! Gustavsviks Camping i Örebro! Juli 1991.
Tillbaka!
Sensmoral
Ja, nog var vi galna som började detta projekt, men vi fick
världens finaste belöning. En otroligt fint veteranrenoverad husvagn, som väckt
uppmärksamhet i hela landet. En artikel om renoveringen publicerades i
Classic Motor i augusti 1992, och än idag (2001 och 2007 !!!) ringer folk som läst artikeln och
vill ha goda råd!!
Vad vi säger?? Var galna! Gör jobbet, men gör det noggrant, det lönar sig!
Ett stort tack till alla vänner som
hjälpte oss med goda råd och uppmuntrande tillrop under den här arbetsamma tiden!
Vi har verkligen haft fantastiska somrar på både bilträffar och vanliga
semesterturer med den här husvagnen.
Födelsedagstårtan några år senare....
Lite skryt så här på slutet också
| Husvagnen har också
medverkat på ett antal Veteranbilsmässor i
Stockholmstraken, varit med i TV-programmet Efterlyst,
figurerat i olika veteranbilstidningar, campingtidningar, kvällspress och 'vanlig' press! Vagnen har t o m varit med på bild när Tone Norum gav ut skivan 'You ain't Going Nowhere' 1996, då vi lånade ut vagnen en hel dag! |
 |
Det allra roligaste vi var med om var
nog när vi vann 'Concoure de Charme' 1994 när vi deltog i
ClassicCarWeek i
Rättvik!
Det var då när Galenskaparnas 'Man ska ha husvagn' var otroligt populär, så
vi lånade ihop 9 ungar på Campingen, klädde oss i
träningsoveraller från 60-talet och klämde in alla i husvagnen. Hasse körde
in ekipaget på arenen (travbanan i Rättvik) framför domarpanelen,
tog gitarren ur framsätet och öppnade dörren till husvagnen där jag och de
nio ungarna vällde ut och tillsammans sjöng vi.....
'Man ska ha husvagn...'
Ja vi vann!!! Utsocknes var vi och annorlunda presentation gjorde vi......
och publiken jublade!
Segrarna i
Concoure de Charme 1994 i Rättvik, CCW
Priset
Sista bladet i denna historia skrevs i maj 2007
då vårt kära gamla ägg flyttade till Småland. Det var förfärligt
vemodigt att skiljas, men åren går,
våra intressen har ändrat inriktning och framför allt.......vi har blivit
äldre, latare och tröttare!
Men vi vet att vagnen fick ett bra nytt hem och ser du den på vägarna
söderöver kan du väl vinka från oss!
Eva & Hasse
Uppdaterad: 2007-07-25
webmaster